En dag på sjukhuset

Jag är trött. Som vanligt. Har nu haft mina tre introdagar på jobbet och nu är det riktigt Svenssonliv som gäller. Måndag-Fredag, 8.00-17.00. Förut klagade jag på alla olika skift jag fick gå, men hade nog föredragit det nu. Idag har varit en oerhört händelserik dag. Har deltagit vid två operationer där den ena utfördes på en Jämthund som hade problematik med ena knät, vilket resulterades i hamrande, borrande och skruvande. Har även fått se en katt med tarmvred där lösningen var att slänga upp honom på operationsbordet, pilla ut alla tarmar och inälvor ur magen och reducera problemet. Trodde jag skulle tycka det var något obehagligt men fann det endast oerhört intressant. Vi var dock tvugna att ta bort allas charmtroll, en super go tik som inte fick behålla maten. Det var jobbigt. Blev några tårar.

Elin 13 år

Underbart väder idag! Fick nästan vårkänslor när jag var ute och sprang tidigare idag. Fick även lite skuldkänslor när jag fortfarande låg i sängen 10.00 och det var klarblå himmel ute, men jag försöker bara ta vara på mina sista sovmorgnar. För på måndag börjar allvaret och jag kan säga att jag aldrig har längtat så mycket till en arbetsplats tidigare. Vill börja nu, nu, nu! Nej, nu ska jag och Niclas bege oss mot folket i Rättvik där vi ska fira Elins tretton årsdag med middag och tårta. Syster börjar bli stor. Alldeles för fort. Och vad blir inte jag då?! Vi måste dock bege hos hem igen på kvällen eftersom pojken jobbar förmiddag imorgon, och jag ska iväg till Helena och provrida hennes tre halvblod. Och på kvällen vankas det bio...New Moon. Fy fan vad jag har längtat efter den filmen, Twilight-nörd som jag blivit.

Åter hemma i Borlänge

Idag har jag och mor varit inne på en liten, liten antikshop då jag var ute efter en skänk samt en byrå, att byta ut vissa möbler med här hemma. Hittade ett av önskemålen så nu blir det att plocka fram den vita färgburken, sandpapper och stålull. Förvandling ska ske! Har även varit uppe på mors vind och hittat allt från en avlutad fönsterspegel till en griffeltavla som även de ska förvandlas. Här även hunnit med att rida gröngölingen idag innan jag begav mig hem till Borlänge igen, och det gick alla tiders. Tog en barbacka runda som innehöll ett antal bocksprång. Med tanke på att inridningen påbörjades i julimånad och han är en riktigt vilde, trodde jag att jag skulle flyga som en vante i galoppen. Men inte det. Nu ska jag pussa och mysa med mig pojke som snart kommer hem, efter att ha varit på Sverigeturné i fyra (!) dagar.

Snel hest

Jag är dyngsur. Från topp till tå. Har varit ute och ridit med Anna nu innan mörkret kom, vilket är orsaken till mina blöta kläder. Vet inte riktigt om jag skulle klara av att äga en så pass grön häst med tanke på mitt tålamod. Vill inte behöva ägna sjuhundraelva timmar till att lära ut grunderna. Imorgon ska det både hinnas med att rida den ena samt köra den andra. Hoppas dock på finare väder, men jag kräver ingen sol. Bara att slippa bli pissblöt.

Dags att dejta kudden

Äntligen hemma! Det har varit full rulle hela dagen då vi har firat min pojkes mormor på hennes 75-års dag, vilket vi avnjöt ute på en mysig herrgård och åt en tre rätters middag. Nu på kvällen har vi kört lite bowling, där jag inte lyckades upprätthålla min första plats sedan Hedénarnas senaste bowlingparti. Då Niclas befinner sig på jobbet och jag har noll ork efter en natt utan sömn, ska jag ta och lägga mig i badet och sedan somna framför en film med Sven. Måste ta till vara de sista slappdagarna som återstår innan det är dags att pallra sig upp klockan halv sex på morgonen. Ser verkligen inte fram emot att behöva stå och skrapa rutorna på bilen i femton minuter. Fan. Jäkla vinter.

Foppatofflor

Jag har alltid skrattat och skakat på huvudet åt folk som använder foppatofflor. Det måste vara det fulaste man kan sätta på fötterna. Usch. Men vad kom jag på mig själv att leta efter idag? Just det. Men det finns en förklaring. En jävligt bra sådan. Ska som sagt börja på Falu Djursjukhus och deras vårdavdelning om två veckor, och det kryllar av foppatofflor där. Alla bär dem. Röda, gröna och blå. Till och med rosa. Jag fick alltså en order om att införskaffa mig ett par till min tillträdelse. Bli en i gänget. Men vad gör man inte för ett sådant jobb? Ett drömjobb. Trots förnedringen.

6 veckor kvar till jul

Kunde inte motstå att köpa några nya julsaker idag. Till Niclas förskräckelse. I hans ögon är julpynt lika onödigt som att bädda. Varför behöva lägga på överkast och kuddar när man inom tjugofyra timmar ska kasta sig i säng och sova? Jag har i alla fall lovat att vänta med pyntet till sista veckan i november. Mer än så och jag får abstinens. Mitt hjärta är på jobbet så jag passade på att köpa hem julmust och lussebullar. Nu ska jag dunka Wham med Last Christmas och halsa från flaskan. Jag vet. Vilka fasoner.

Dagens middag

Här en en maträtt som jag skulle kunna äta dag efter dag, år efter år. Och det underbara är att även jag kan tillaga den, som är lite halvdålig på matlagning. Sjukt, jäkla god!

Ingredienser:
Ca 300 g fullkornspasta
150 g färsk bladspenat
2-3 kycklingfiléer
2 vitlöksklyftor
6-8 marinerade soltorkade tomater
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
2 1/2 dl Kelda mellangrädde

Gör så här:
Koka pastan. Skär kycklingen i små bitar. Skala och hacka vitlöken. Grovstrimla tomater och spenat. Bryn kycklingen i smör i en stekpanna. Krydda med salt och peppar. Rör i vitlök, tomater, spenat och grädde. Låt det koka ihop några minuter. Servera såsen med pastan.

En helt vanlig onsdag

Kom precis innanför dörren och försöker nu väcka liv i mitt infrusna huvud. Men jag borde väl ha förstått att en mössa kunde vara på sin plats, när termometern visar strax under noll-sträcket. Har varit ute och sprungit de sju kilometerna, men känner att det inte funkar längre. Mitt huvud säger stopp och min hals ännu mer. Antar att den sysselsättningen får förflyttas inomhus från och med nu, tyvärr. Nu ska jag slänga mig in i duschen för att sedan uträtta lite ärenden, och när jag väl kommer hem ska jag gå igenom våran låda med julpynt. Vet nämligen inte om jag kan hålla mig med pyntandet i ytterligare tre veckor. Kanske kan börja lite, lite smått. En ljusslinga här och en ljuslykta där.

Hej...igen?

Jag vet att det egentligen inte är värt att vara förbannad på sig själv längre, men det fanns så många minnen och känslor, så många kapitel ur mitt liv som som jag nu inte kan bläddra igenom. Åtminstone visuellt. Antar att det är därför jag ännu en gång sitter här, och planerar att dokumentera min vardag och de äventyr som aldrig inträffar. Dags att börja på ny kula. Antar jag.