Tre, två, ett...Gott nytt år!

Som sagt, har tröttnat en aning på julefriden nu. Så fort Julafton har passerat vill jag inte veta av det hela längre. Orkar inte höra den eviga frågan "Hur var din jul?" i flera veckor efter den 24:e. Tig. Har i alla fall haft en underbar jul, trots att julkänslan inte riktigt infann sig. Antar att jag tappat den i och med min stigande ålder. Har nu jobbat i tre dagar och är ledig fram till och måndag. Lyxigt. Och imorgon är det nyårsafton. Ett år går fort. Äckligt fort. Vi har bannlyst någon form av krogrunda, då det inte finns något värre sätt att välkomna ett nytt år på. Vi alla ska istället äta massa god mat, bada tunna och spela massa sällskapsspel. Har dock inte kommit på någon lösning hur jag ska kunna täcka samt värma fejjan i tunnan. Rånarluva? På tal om kyla, grät nästan i morse när jag gick till bussen. Det var så jävla kallt ute och jag frös som en hund. Då svor jag mig förbannad på all jävla snö, juletid och Sverige i allmänhet. Nu ska jag spela Super Mario Bro 3 och lyssna på Muse. Riktigt högt. Passar på när kärleken inte är hemma.

Nu är jag trött på den här skiten. Har kastat ut allt som har med den att göra. Adjö julen för detta år!

Är glad. Super glad. Pratade nyss med min chef och fick så mycket beröm att jag kände hur hela ansiktet hettade. Är så glad att de är glada. Antar att det blir så när man tycker det man gör är så himla roligt och lärorikt. Ett jobb som man kan utvecklas i i all evighet.

Fjärde advent

Är precis inkommen från en lång promenad. Det är så jäkla mysigt att pulsa omkring i snön i alla evighet när man har tillräckligt mycket kläder, och är sådär lagom varm under hela turen. Min skatt har jobbat natt så han ligger nu och sover, vilket jag inte tänker ändra på. Ska hoppa in i duschen lite snabbt, hinna titta på "Ha en SHREKig god jul" för att sedan ta en vända på Kupolen. Ikväll blir det återigen en massa tårta när Mälvas 2-årsdag ska firas.

Vinter i Nygårdsdalen

Min sol

Jag vet varför jag har ångest inför morgondagen. Att bli äldre. Jag känner mig just nu så jävla otillräcklig. Vilket jag i och för sig alltid gjort. Känner mig inte hel. Fulländad. Har alltid haft ett sådant uselt självförtroende, något jag inte önskar någon. Vet inte om jag kan skylla allt jag missat och allt jag faktiskt gått igenom, på denna sviktande självbild. Känns som om jag missat så otroligt mycket dessa tjugo år. Så mycket som blivit ogjort. Så mycket jag förlorat. Saknar den där personen som alltid lappade ihop mitt trasig jag. Som alltid fanns hos mig när ingen annan ville, eller kunde. Hon var min andra hälft. Mitt allt. Min sol. Vet inte vad som hände sedan. Jag fortsatte mina självdestruktiva tankar och förhållande till mig själv, medan hon svängde åt höger. Mot nya människor. Nya upplevelser. I och med det kunde hon lägga mig bakom sig. Kunde släppa pressen på att alltid behöva finnas till hands, och försöka laga en trasig själ. Jag förstår att hon till slut inte orkade med mig. Jag skulle ha gått samma väg. Jag är skyldig henne så fruktansvärt mycket. Hon var verkligen min sol.

Önskar att det gick att återuppleva den här konserten och dessa musikaliska gudar!